1. Särskilda program
Beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärder finns en klart uttalad målsättning att främst satsa på ”svaga grupper”, till vilka räknas invandrare och ungdomar.
Ur AMS-skriften ”Ura 1998:1”:
”Inom arbetsmarknadspolitiken har målsättningen varit att ge utomnordiska medborgare hög prioritet… Att utomnordiska medborgare får en betydande del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är ett väsentligt mål för arbetsförmedlingen.”
Ur ”I Sveriges väntrum”:
”Nu finns så kallade nystartsjobb. Anställning av långtidsarbetslösa ska stimuleras genom att arbetsgivaravgiften tas bort under en tid. Befrielsen från avgift gäller lika länge som den nyanställde varit arbetslös. Detta minskar förhoppningsvis antalet långtidsarbetslösa, varav en stor grupp har invandrarbakgrund.
I april 2007 lanserar regeringen ‘instegsjobb’. Instegsjobb är riktade just till invandrare.”
För ”instegsjobb” betalar staten 75% av lönekostnaden under två års tid. Villkoret är alltså att företaget ifråga anställer en invandrare, inte en svensk.
Ur SvD-artikel den 8/3 -03:
”Under åren 2003 till 2005 föreslår regeringen 300 miljoner kronor för specialutbildning av arbetsförmedlare. De runt 300 skall inrikta sig på att stötta invandrare med särskilda behov.”
”Pengarna till insatserna får Ams ta fram genom omprioriteringar inom det redan givna anslaget för arbetsmarknadspolitiken.”
2. Muhammed ska ha jobbet!
Det förekommer en diskriminering av arbetslösa svenskar, då lediga arbeten i första hand ska gå till invandrare.
David Schwarz i Dagens Nyheter den 2/10 -80:
”… av två lika kompetenta sökande till en viss befattning kan invandraren få tjänsten om få eller inga invandrare finns på den aktuella arbetsplatsen. Denna positiva särbehandling bör naturligtvis inte enbart gälla sådana traditionella invandraryrken som städare, servitörer etc, utan även innefatta (för naturaliserade svenska medborgare) sådana nyckelbefattningar som domare, polismästare, skoldirektörer, officerare, landshövdingar, ambassadörer m fl.
Jag är väl medveten om reaktionerna från svenskt håll – men vad är alternativet? Att invandrargrupperna sluter sig samman och blir militanta och efter utländskt mönster med våld försöker tillkämpa sig jämställdhet med svenskarna?”
Viljeinriktningen har uttryckts också av Mona Sahlin, som i GP den 22/10 -00:
”Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet.”
Redan bättre kunskap i svenska språket och det svenska samhället talar för att i normalfallet infödda svenskar skulle hävda sig bra i en konkurrenssituation. Någon sådan bedömning görs dock inte.
Arbetsförmedlingarna har i själva verket uttryckliga direktiv att prioritera invandrare. Nya arbetstillfällen går således i allt lägre grad till svenskar.
Så här löd ett nyhetsmeddelande den 22/1 -08:
”Allt fler svenskar med utländsk bakgrund får jobb. Förra året gick vart tredje jobb till en person som fötts utomlands.
En av anledningarna till att fler invandrade svenskar får jobb är att det är lättare att få utländsk examen godkänd i Sverige.
2006 gick 23 procent av de nya jobben till utlandsfödda och förra året var siffran 33 procent. I år ser det ut som att hälften går till invandrade personer, det visar ny statistik från SCB och arbetsförmedlingen enligt TV4.”
Andelen utrikes födda i Sverige uppgår till drygt 12%. Även om man överslagsmässigt räknar med att andelen arbetslösa invandrare är mer än dubbelt så hög (10,8% år 2008) som andelen arbetslösa svenskar (4,2%), blir det ändå i absoluta tal väsentligt fler svenskar som saknar arbete (167.000 mot 75.000).
Hur kunde då så mycket som 33% av de lediga jobben gå till denna kategori? Hur kunde det förutses bli 50% under år 2008? Hur kan andelen öka år för år?
Förklaringen ligger i en målmedveten politik. Bakom siffrorna kan ligga flera åtgärder eller förhållningssätt:
a) Man godtar utländska intyg om examina, även där risk finns att dessa inte är att lita på.
b) Man bortser från brister i kommunikativ förmåga.
c) Man gör en trubbig bedömning av vad som ska anses vara ”lika kvalifikationer”, man tummar på kvalitetskrav utan att medge det.
d) Man har infört ekonomiska styrmedel, som för det enskilda företaget kan bli billigare att anställa en invandrare. Regeringen lanserade år 2007 s.k. instegsjobb, riktade till invandrare. Staten skulle stå för 75% av lönekostnaden för privata arbetsgivare och 50% för offentliga arbetsgivare, under de första 18 månaderna efter ett beviljat PUT.
e) Man kan genom DO-institutionen skapa obehagligheter för det företag som anställt en svensk istället för en invandrare – en risk som företaget inte löper i det omvända fallet.
3. Företagande
Därutöver har särskilt gynnsamma villkor skapats för invandrare som driver småföretag.
Ur insändare i Sydsvenskan den 31/7, av Sandor Herold:
”…nysvenskarna kan nu få fördelen att få starta småföretag på villkor som andra företagare inte ens kan drömma om. Moms, arbetsgivaravgifter, bokföring, redovisningar, egenavgifter och skatteinbetalningar blir ett minne blott.
Ekonomiska frizoner har dock sedan några år tillbaka varit en realitet. Köpmän med utländskt ursprung har ju etablerat sig i kvarteren runt Möllevången i Malmö och där till stor del redan gjort sig av med byråkratiskt krångel såsom skatt och momsredovisningar. Restaurang- och taxirörelse är också exempel på delvis ekonomiska frizoner som har etablerats sedan landet har blivit berikat av det mångkulturella inslaget.
Hur skall man nu finansiera det eventuella ekonomiska bortfallet vid införande av fler ekonomiska frizoner?”
Vitboken i sammanfattning 